Några delar ur kapitel 10, "Pedagogiska dilemman" i boken pedagogik för 2000-talet.
Det här kapitlet tar upp olika pedagogiska dilemman. Många av dessa dilemman står mellan en mer traditionell skola som i många avseenden härstammar från hur det såg ut för flera hundra år sedan och det mer moderna synsättet som står för alla individers lika värden. Värderar man individer lika och ser till varje enskilds behov ser man dock att de olika tankesätten fungerar bättre på olika individer. Den hårda skolan med disciplin kan fungera bättre för någon medan någon annan fungerar bättre med mindre press där man har möjlighet att utvecklas sig själv i den takt som man behöver.
Mina tankar utifrån rubriken "Kunskap och kompetens eller personlig utveckling" (Egidius 2009, s.188-189).
Sammanfattning
Här tar författaren upp skillnader i skola som står för kunskap och kompetens eller personlig utveckling. I det fösta alternativet strävar man efter att eleven ska kunna den kunskap som läraren förmedlar så bra som möjligt. Halkar man på något sätt efter genom att man t.ex. inte klarar av pressen eller de krav som ställs finns det risk för att eleven ger upp skolan. Det i sin tur skapar en exkluderande skola där man inte ser till individen och dess lika värde. Här finns det dock en chans genom att få stöd i en specialklass vilket dock kan ge en känsla av utanförskap från de som läser i de "normala klasserna"(Egidius 2009, s.188).
Det andra alternativet är att ge alla eleverna tillfälle att utvecklas oberoende hur lätt de har av att ta till sig kunskap. Vissa kanske lär sig bättre genom att själva göra. Här behöver man heller inga graderade betyg då man inte kan betygsätta personlighet, självkännedom och samarbete. Eleverna får bekräftelse för det de gör oavsett i vilken utsträckning de gör det. Nackdelen kan vara att de som har lätt för sig i skolan inte anstränger sig lika mycket som de skulle ha gjort annars (Egidius 2009, s.189).
Mina tankar
Något som jag ständigt funderar på är de krav som samhället ställer på varje enskild individ och hur mycket yttre och inre omständigheter som påverkar hur en person fungerar i sociala sammanhang. Det är många saker som måste klaffa på vägen, fysiska som psykiska.
Vi kan vara väldigt snabba att döma någon och då gör vi det nästan alltid utan att veta något om den personen. Folk kan begå brott av alla möjliga olika anledningar och självklart kommer de också att dömas utifrån de lagar och förordningar som samhället byggt upp. Men man måste alltid fråga sig varför personen befinner sig i den situationen, hade det någonstans kunnat gå att förebygga?
Förmodligen finns det en hel kedja av händelser i dessas liv som påverkar utgången. Taskig uppväxt, med eller utan föräldrar. Fysiskt eller psykiskt handikapp, medfött eller uppstått någonstans på vägen av en eller oändligt många orsaker. Detta kan leda till att man på något sätt inte fungerar i skolan, och då kan det handla om det man "måste" ta till sig av innehållet eller i relationer med lärare och klasskompisar. Fungerar inte det kommer reaktioner såsom att man har svårt att koncentrera sig, är stökig, känslan av att man inte räcker till, inte duger till någonting. Får man inte uppmärksamhet för något som man är bra på får man att se till att få uppmärksamhet på något annat sätt, kanske genom att förstöra för andra.
Är det inte lätt att man på vägen hamnar i situationer som kommer att vara missgynnsamma för den enskilde individen i det samhället vi bor i? Det låter inte konstigt att så skulle kunna vara fallet.
Om det nu inte går så långt som till att man skulle begå ett brott så kan det i vilket fall leda till arbetslöshet eller något arbete som inte värderas så högt. Kan man säga att man måste kämpa för att nå dit man vill? Med så många olika förutsättningar som två individer har så kan det i vissa fall vara omöjligt. Med en samhällssyn där man kan ha det bättre än andra kommer det nog alltid se ut så här. Någon måste ju ha det sämre. Men kan man arbeta för att det där sämre inte är dåligt, eller åtminstone så bra som möjligt.
"Många av de sämsta ger upp försöken att hävda sig i ämnena och på skolbänken" (Egidius 2009, s.188).
En fråga som jag ställer mig här är varför man måste hävda sig? Det är ju en stor samhällsfråga sig och det hänger ihop med strävan efter att vara bättre än andra. En tävlan som ställer höga krav och som kan få vem som helst ur balans. Fundera på vad betygsättning gör med en liten människa?
Mina tankar utifrån rubriken "Bundet kontra flexibelt lärande" (Egidius 2009, s.187-188, 194).
Sammanfattning
I ett flexibelt lärande är individerna eller grupperna som bestämmer var och när lärandet sker och förhåller sig till den situationen de befinner sig i vid just de tidpunkterna för att utvecklas själv eller tillsammans med andra. Ena stunden hämtar man kunskapen från ett ställe för att i nästa finna den i något annat sammanhang (Egidius 2009, s.187-188).
Det bundna är mer kontrollerat i form av ett klassrum med fyra väggar och där individen till skillnad från det flexibla lärandet där alla bidrar med kunskaper och erfarenheter får allt från en och samma person som i flesta fall är läraren (Egidius 2009, s.188).
Mina tankar
Det är kanske inte i skolan man lär sig de mest väsentliga sakerna men det är om någonstans man oavsett vad man har för förutsättningar ska få möjligheten till ett bra liv. Eftersom förutsättningarna ser så olika ut måste man också lägga väldigt mycket resurser för att på riktigt individanpassa det hela.
Några behöver kanske utifrån sina förutsättningar ha en "moderatuppfostran"? Det är här det svåra i kråksången äger rum. Frihet under ansvar är väl den bästa metoden? Jag tror ömsesidig respekt och förståelse för andra individer är viktigare. För har man under sin uppväxt fått lära sig om disciplin kommer det komma som en chock att man helt plötsligt själv får ansvara för sina handlingar men när det kommer till självförverkligandet så är kanske det inte det bästa. Samtidigt är det så svårt att säga vad som är rätt eller fel, det som är rätt för den ena kan var fel för den andre och vice versa.
Mina tankar utifrån rubriken "Kunskap och kunskapande, kompetens och kompetensutveckling" (Egidius 2009, s.187-188, 194).
Sammanfattning
Genom att lära sig en viss sak utantill för att sedan få det prövat kan man genom antal poäng på avklarade moment också ge ett betyg. Detta sätt att se på skolan gör det svårare att se ett livslångt lärande. Har man gått den här skolan kommer man även fortsättningsvis vilja ha kurser där man kan få klara besked i vad man ska lära sig för att få betyg (Egidius 2009, s.195).
Ett annat sätt att se på det är se allt man gör som kunskapande. Olika former av aktiviteter får man erfarenheter av som på ett medvetet eller omedvetet håll bistår med kunskaper. Är man då medveten om det kan reflektera över det man gör för att skapa en bättre förståelse. Detta är något som vi ständigt har nytta av i alla de situationer som man hamnar i under livets gång. Varje gång man står inför en ny situation har man med sig de tidigare erfarenheterna (Egidius 2009, s.195).
Mina tankar
Jag skulle egentligen skriva mina tankar om bedömningar. Nu blir jag lite mer personlig och utgår från mina egna högskolestudier här på Digitala Media. Jag kan ärligt medge att jag lagt ner mellan 50-75% av min tid och energi på studierna, i vissa fall mer och i andra mindre. Ibland har jag klarat mig och blivit godkänd medan andra gånger har jag fått komplettera. Har han legat på latsidan kan man då fråga sig? Nej, de där 50-75% har jag lagt för att klara de krav som skolväsendet ställer på mig. Övrig tid och upp till 200% har jag lagt på att knyta kontakter, arbetat i projekt, varit anställd för att få lön. Sådant som rustat mig för framtiden men som inte går att bedöma utifrån kursplanen. Eller ja, där står det ju vad jag ska ha med mig när jag går därifrån och det kan jag mycket väl ha skaffat mig på andra sätt än att skriva en uppsats eller göra en tenta. Men de andra sätten skulle kräva mycket mer av dem som ska bedöma mig. En arbetsgivare skulle i bästa fall kunna göra det, men en lärare måste förhålla sig till de riktlinjer som högskoleverket ger.
"Kunskapandet griper djupt ner i vår personlighet. Mycket av det vi lärt oss och har vetskap om kan vara svårt eller omöjligt att återkalla i medvetandet" (Egidius 2009, s.195).
Detta gör det än mer knepigt att bedöma.
Kurskamraters blogginlägg som berör ämnena.
Freddes blogg
Mattias Olsson
Markus blogg etc.
Niklas Olovsson
Grazdesigns
Stefan Mathiasson
Therese blogg
Egidius, Henry (2009). Pedagogik för 2000-talet. Stockholm: Natur och Kultur.
Bloggen fortsätter!
8 år sedan
