Intressant!
En väldigt givande redovisning/föreläsning om situering av projekt där vi tog upp saker som att människor lär sig olika avslutades med att man ändå skulle skämmas om man inte läste minst 50% av kurslitteraturen. Jag förstår att det är en bra grund för att diskutera de ämnena man läser men det motsäger lite av det som togs upp inledningsvis.
Efter ett skönt ord om att lärandet är dynamiskt och på så sätt innefattar flera olika sätt att lära sig på tog jag modet till mig och sa att jag med den nya insikten om lärandet inte längre skämdes för att inte alltid läsa kurslitteraturen. Med det inte sagt att jag aldrig läser, men vid de tillfällena som jag av olika anledningar skulle hoppa över lite skriven text.
Reaktionen på detta av redovisningshållaren gjorde att jag faktiskt kände en liten gnutta skam i alla fall :)
Vad tycker vi då om de som bara glider med, "åker snålskjuts" på andra? Kan de tillföra något? Behöver de tillföra något?
Som en liten reflektion till dessa tankar hade jag i den tidigare kursen IKT, lärande och utveckling postat ett inlägg som ser ut så här.
Bloggen fortsätter!
8 år sedan
4 kommentarer:
Jag får ett par olika tankar när jag läser ditt inlägg. Först och främst så är det definitivt så att det inom akademin finns en förkärlek och en dragning mot det skriftliga som förmedlingskanal. Detta har sina skäl, bl.a att skrift traditionellt sett är en ganska kompakt informationsbärare som är lätt att producera.
Så, kan man med gott samvete hoppa över kurslitteraturen på väl valda ställen för att det inte är en stil som passar en? Som jag ser det så kan man det, om man kan hitta en annan källa som innehåller motsvarande material. Exempelvis så skulle det kunna vara att man hittar en youtube-film med en debatt som tar upp de ämnen som boken tar upp. Men, om det INTE finns något alternativ, och valet står mellan "använda en stil som inte passar mig" och "inte ta del av materialet alls" så ligger det i ens eget intresse att välja det förstnämnda.
Genom att känna till vad som passar ens egen lärstil kan man lättare anpassa sig själv, och kanske omarbeta materialet (i det här fallet boken) så att det passar en själv bättre, men det ska inte vara en ursäkt till att kräva att omgivningen ska behöva anpassa sig. Detta gäller särskilt när man kommer ut i något skarpare verksamhet än vad högskolan är. Där kan man få information och kommunikation i alla möjliga former, och då är det bra att vara flexibeln och ta till sig information i den form den kommer.
Tack för kommentaren Ulf.
Du nämner väldigt bra aspekter av användningen av kurslitteratur vilket bidrar till intressant diskussion.
Det går alltid att vinkla och anpassa sitt lärande så att det passar än bra. Som du säger, går det att hitta samma relevanta information på annat håll. Då behöver man i princip inte läsa minst 50% av kurslitterturen.
För andra passar den skrivna texten bättre än Youtube. Det är bara att välja.
Jag håller med bägge, kan man säga.
För det första tycker jag också det är en smula paradoxalt att först promota en lärstil som inte nödvändigtvis handlar om att läsa en skriven bok. I den pedagogiken ingår även att ingen information är absolut, inte ens det vi ser som "ren fakta". Men på samma gång ombeds vi läsa en bok, och ta till oss det som står - lite som om det vore ren fakta.
Men, samtidigt.. Någonstans måste ju vi alla som läser en viss kurs ha samma utgångspunkt. Helt fria ramar kan det ju inte vara. Och där har ju Ulf en poäng. Man kan inte ursäkta sig med att lärstilen inte passar en så fort man struntar i att ta del av material. Men så länge man tar del av det och kan bidra till en givande diskussion - spelar det då någon roll varifrån kunskapen kommer?
I Sverige, och kanske i Västvärlden, känns det som att vi har en övertro på kunskap man intagit via institutioner, t ex skolan. Har man lärt sig på andra sätt så väger denna kunskap inte lika mycket. Man har inget diplom att visa upp på att man officiellt lärt sig. Just den biten tycker jag är lite märklig. Visst, någonstans måste man kunna bevisa för sin arbetsgivare att man har vissa förkunskaper. Samtidigt betyder det där diplomet inte mycket alls, inte rent kunskapsmässigt. Jag antar att de flesta ändå går på personlighet, vilja och ambition. Var får kan man få ett intyg på att man är lämplig som person?
Det blev en hel text där med Martin:)
Tack för kommentaren!
Det stämmer helt och hållet. Till något måste man jag förhålla sig till, annars är det ingen mening med att lära sig något. Det kan ju vara tråkigt.
Måste dock ta upp en viktig sak. Det är att inte förringa de som inte är pålästa. Det kan vara folk utanför kursen som tillför mig information om olika aspekter utifrån deras liv. Jag kan t.ex diskutera ämnet med en vän, en förälder eller helt enkelt någon slumpässigt på nätet som inte har med kursen att göra.
Därför skulle det kunna sitta någon på ett seminarium som inte har läst kurslitteraturen och tillföra sina tankar utan att vara "färgad" av boken. Den personen kanske aldrig får ett toppjobb eller så får den det. I vilket fall så har han på något sätt bidragit till mitt lärande. Självklart får man ju väldigt mycket av de som läser. Det kan man inte ta bort.
Vi kan vara glada att vi alla är olika. Det kommer alltid att finnas de som läser och de som inte läser.
Skicka en kommentar